Mimikry. Kryptonit. Fler Än Er. Zeneszám

Om solen slutar skina sa har manen ingen chans
Da visar den sitt ratta jag, helt dod och utan glans
Men mangubben han lurar oss med romantik och sang
Sa att baksidan doljs i skugga dygnet om

I stora vackra salar och i trotta tomma hus
Overallt sa sitter dom som lever utav ljus
Ljus som inte tillhor dom som verkar skina mest
Ljus som har stulits ifran dom som har fortjanat varmen bast

Men alla vet att solen ar en stjarna som kan do
Och nar det hander star statyer kvar helt tackta utav sno
Och skvallrar om att makten ar en lattvunnen trofe
Som lika latt forvandlas till ett monument av sten
Ni ville ha sa mycket mer men duvorna fick nat att skita ner
Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler

Pa skolgarden sa tavlar alla dom som inte vet
Att monster redan skapas fast det bara ar pa lek
Herren uppa tappan vet att makt ar nat man tar
Och nagot man forsvarar tills det inte langre finns nat motstand kvar

En halvtimme om dagen ar mer an inget alls
En halvtimme att kanna greppet om de andras hals
For den som inget ager vinner allting pa att ta
Men kan ej heller mista nagot om han ger av det han inte har

Men alla vet att solen...

Den dan vi kroner kungar som inte kraver land
Den dan vi kroner manniskor som lever for varann
Da kanske vara parker blir ett minne att ha kvar
En lund i vara hjartan sa vi aldrig glommer av

Alla er som hade mycket mer men slutligen fick lov att kliva ner
Ni strackte er for mycket mer, ja mer, och mer, och mer, men vi var fler
Ja ni ville ha sa mycket mer men duvorna fick nat att skita ner
Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler, fler an er...