Skumdum. Demoner. Rädslans Labyrint. Zeneszám

Med angesten i min sjal
drev jag ensam genom morkret
for varje steg jag tog
sjonk mitt mod en smula till

Jag visste att du fanns dar
men allting gick sa fort
ty jag hann aldrig inse
vad som hade hant

Dagar gick och ljuset tycktes
forsvinna allt langre bort

Jag var fange i radslans labyrint
och jag visste inte varfor jag var radd
Svaret fanns framfor mig hela tiden
men jag var forblindad och kunde inte se

Sa nar hoppet nastan dott
och jag holl pa att ge upp
Da insag jag plotsligt varfor
jag varit radd

Istallet for att leva
och njuta av idag
Forsokte jag forutse
morgondagens problem

Jag var fange i radslans labyrint
och jag visste inte varfor jag var radd
Svaret fanns framfor mig hela tiden
men jag var forblindad och kunde inte se